"Full rulle..... KANELBULLE"

För att citera min Roomie och hela Langley Wavebreakers.

I Fredags kom Daniela, känns så roligt att ha henne här. Men stackarn blir ju helt slut i huvudet av att höra Gustafs och mitt kackel hela dagarna i ett försök att lära henne allt vi kan, på en och samma gång.

Daniela och jag har därför gjort en deal, jag lär henne utflykterna så lär hon mig grekiska. Jag vore ju en idiot om jag lät ett sånt gyllene tillfället glida mig ur händerna. tänk att verkligen kunna lite grekiska när ja kommer hem. Därför börjar vi sakta men säkert.

Grekiska ordet för idag:

τέλειος




I flera veckors tid (ingen vet riktigt hur länge det verkligen är...) har nu våra Weekly program som ligger i receptionen haft följande text under vår utflykt till Imbrosravinen:

"...One of the most beautiful of these is Imbros. in the blue sea most joggers. "

Jag skrattar fortfarande när jag läser det. Vad hände där?! - in the blue sea most joggers. Det roliga är ju att inte ens gästerna har besvärat sig med att säga något om det (i vanliga fall brukar de vara väldigt snabba med att rätta saker och ting enligt deras mening) Har gästerna haft förväntningar på att få se något utöver det vanliga i ravinen?

Kanonkul som vi säger.

Idag fick jag post, från min kära Michele. -Älskar när det händer!

λβ

Söndag igen.
Repa igen.

Det är Liverpool (Greyham) vs Arsenal (Linda)
- stämningsfull reception... utan tv. Endast ett hånblinkande resultat på dataskärmen...

1-1, Det hade kunnat bli otrevlig stämning söndagar framöver...

Nu har det rörts om lite i Almiridagrytan...

Mia-Maja, vår danske barnklubbsledare ska åka hem, vilket betyder att Henke-Penke stannar säsongen ut med Frida. Vi har fått en ny servitris och en annan servitör har åkt hem. Tennis-Reda har sagt upp sig och vi står för tillfället utan någon ersättare. Och senaste är nu att min danske guidekollega Ronja ska åka hem redan nästa lördag.

Något måste göras för att reda ut röran. Vad passar då inte bättre än att ha ovanligt bra flyt?

...I Fredags på transfern så stod jag i vanlig ordning och förklarade vänligt för våra gäster hur de tar sig från incheckningen till Gaten, då jag i ögonvrån ser hur någon smyger sig fram osäkert och tittar länge på mig. Jag stirrar tillbaka. Oförstående vems välbekanta och oväntade ansikte det är jag tittar på.

Det tar säkert en hel minut innan vi båda sakta närmar oss varandra undersökande...

Och vem är det inte, om min klasskamrat.... Daniela!
- På väg hem från sin semester på Kreta.


Efter en lång stunds tjötande om hur allt står till kommer vi fram till att hon förmodligen inte kommer iväg på någon LIA, utan får ta det nästa sommar. Jag kommer i stundens hetta på att Ronja planerar åka hem nästa lördag och att vi står utan direkt ersättare - alltså Linda och Gustaf sitter lite i skiten.

Därför presenterar jag min plan, ber om Danielas nummer och säger att jag hör av mig senare. Vilket jag även gjorde efter att jag lagt fram förslaget och lagt ett gott ord för Daniela hos mina chefer.

Resultatet?!

Daniela kommer ner nästa fredag och jobbar med mig säsongen ut! Hur otippat och roligt är inte det?!?!

Från att gå till världens löjligaste otur att bli stungen av ett bi i ögat på vägen till jobbet (gåendes!) så att jag suttit i repan idag som Quasimodo i egen hög person, till att ha sånt flyt?



- Buy me a TRISS.

λβ

En vanlig dag i repan:

På söndagar sitter jag själv i receptionen. Gustaf är vanligtvis iväg på Lokala Pärlor med minibussen, Ronja och barnklubben tillsammans med Kenneth, sven och hundarna är på morgonpromenad.

Det är alltså Linda själv i repan då. Så hur fördriva tiden då alla gäster bara vill ligga ute vid den 54 långa poolen? Ja varför inte skriva ett blogginlägg om det? Eller sjunga julsånger för att muntra upp vår engelske biluthyrare Greyham och framföra min standardinövade grekiska minidialog med vår bulgariske vaktmästare Ivan som inte kan ett ord engelska. Strukturera upp alla papper i receptionskaoset och tillfredsställa perfektionisten inom mig för att nästa morgon börja om igen eller som min nya hobby blivit: Origami - den japanska pappersvikkonsten.

Där av att Greyham och jag vid tillfällen då vi inte agerar massmördare och förvandlar repan till en massgrav av mygg, så ägnar vi oss åt leken "BOB The FROG" -Vems pappersgroda som kan hoppa högst.

Det var ett tag sen som receptionsspöket visade sig. Det har skett alldeles för få oförklarliga märkliga saker här på sistone...

Som ni förstår så är det otroligt stressigt i vår reception på Söndagsmornar.

λβ

Dumma grekiska bank!

Igår var vi inne i Chania för lite kvalitetstid och shopping. När jag och Frida skulle gå och möta upp de andra hungriga själarna stannade vi till för att ta ut pengar. Vi stannar mitt i den stora korsningen på den största banken för att det kändes säkrast. När vi väl står i kön får de två turistiga äldre damerna framför mig, lite problem, jag frågar därför vad som hänt. De ser aningen upprörda ut men nickar bara och ler och säger att allt är okej.

Därför stoppar även jag (idiotisk som jag var) in mitt kort i bankomaten. Med följden att när allt är klart och kortet kommer ut, fastnar och därför tas tillbaka av bankomaten som sedan ser ut som att allt vore hur bra som helst.

Några av de mindre fina och lämpliga orden som finns i mitt grekiska vokabulär kan ha lämnat mina läppar varpå en irriterad grekisk man står bakom mig i kön och säger att jag ska flytta på mig om jag är klar. Till skillnad från de dumma turisterna som stod innan mig nickar jag inte och låter ytterliggare en person bli lurad utan försöker efter bästa förmåga förklara för mannen att det är något fel med automaten.

Trotts detta vräker han sig fram för att även han till slut bli av med sitt kort. Han tittar ursäktande på mig medan vi tillsammans får hugga tag i nästa par som trots tumultet och mina fula ord försöker ta sig fram till samma automat.

Trots våra varningar stoppar även detta par in sitt kort. Hur dumma kan man vara? Självklart blir även detta par av med sitt kort, den första mannen stormar iväg i ilska när han som jag insett att banken som lovat 24h service inte tänker svara förrän på måndag tidigast.

Ytterligare en gumma smiter tyst förbi oss när vi står och debatterar på knackig grekisk-engelska, och tror att hon är smart som tränger sig före till djävulens automat. Killen i paret hugger tag i gumman och drar henne därifrån, gumman som först förmodligen tror att hon blir rånad ser förskräckt ut innan vi förklarar för henne. Därefter stoppar vi en bunt papper i kortfacket och går därifrån.

Efter att vi ätit en härlig middag med de andra i Chanias hamn går vi förbi automaten påvägen till parkeringshuset. En ung kille står vid djävulsautomaten, stoppar in sitt kort, bekräftar, undrar förbryllat hur kortet inte når ut genom kortläsaren och plötsligt dras tillbaka, bestört störstar han därifrån muttrande ord som är rena grekiskan för mig, men Kroppsspråket var ganska tydligt...

Ingen vidare rolig historia väl på plats, men jag kan nu förstå hur underhållande det kunde vart att höra det när jag återberättade det hemma i Plaka och folket inte riktigt hade det medlidandet jag var ute efter.





Ikväll hade jag önskat att jag kunde vara hemma på landet på Håtö och fira Mommos 60-årsdag med tjocka släkten. Men jag sitter ju som sagt fast här på ön i den enda tjänsten som inte tillåter oss att åka hem ett par dagar vilket resterande personal istället uppmanas till att göra.

Tog just en tugga av det sura äpplet...

Men vi kan ju inte heller gå runt och vara bittra över saker vi inte kan göra nåt åt, så därför väljer jag se det ur en positivare synvinkel:

1. - Bankkortet är puts veck tills jag får ett nytt
(vilket tack vare den grekiska posten kan dröja ett bra tag)
-Får istället se det som att jag sparar pengar genom att inte köpa en massa onödiga saker på ett tag.

2. - Inget firande på Håtö - men istället en halvledig dag så att jag kan ägna min kväll åt vila och rekreation med min Roomies externa hårdisk full av gamla härliga filmer.

λβ