Ottimo... no?

För att göra en kraftansträngning i mina studier, har jag nu vart inne på byns bibliotek och härjat.

Förhoppningen var att öka motivationen något. Men är det konstigt att både tålamod och motivation tryter, när till och med bibliotekarien efter 20 minuters irrande inser att de enda två böckerna under bokstaven P, på Roslagsadelningen; är två olika utgåvor av samma "penningbyån" och är de enda två böckerna som kommer i närheten av det jag söker.

Det är i ett sånt läge som man har lust att utrycka sitt missnöje med aningen för hög stämma, än vad som lämpar sig i biblioteksmiljöer.

Är det inte meningen att biblioteken ska ha det man söker, när internet sviker?!

Men det blev en del böcker i vilket fall som helst.

Projekt "Imparo l´italiano intensivo" startar... nu!

Nu har jag ett dilemma igen, varför ska alltid jag drabbas av sånt här?

(liten röst viskar - Därför att du är den veligaste människan jag någonsin stött på, därför.)

Så för att jag är jag och jag hatar att ta obekäma beslut,
(liten röst viskar igen: och DU ska bli guide?)

vänder jag mig till mer "oklanderliga, ödesbeslutande krafter" - ni vet, bara för att...

Jag presenterar facebook-spåkulan. What shall I do?

Svar 1. Du måste ta saker och ting i egna händer. Någon annan kommer inte besluta saken åt dig.

Inte riktigt nöjd, så beslutar mig för att "fuska" och trycker en gång till...

Svar 2. Saker och ting löser inte sig av sig själv. Du måste fatta beslut nu. Lyssna till ditt inre.

Spontan tanke: Men FUCK YOU!
Så jag bekräftar bara det ni förmodligen tänkte redan vid presentationen.
"Facebook-spåkulan, verkligen?!?!"

Forza...

Nu har jag en sån där lite för lång lista med saker att göra igen. Tagit på mig lite för mycket, som vanligt. Men det är troligen den sista gången jag har hibbedejibbes över skolrelaterade saker, så låt gå, för s i s t a gången...

Ja alltså, om jag inte beslutar mig för att läsa vidare i 2 år till en Bachelor Degree på Hawaii Pacific University, om nåt år. Ska bara få ihop de där 400.000 först...

Nu är det snart dags att börja packa ner mitt liv igen, i två ynka resväskor... anlända till flygplatsen med alldeles för få ord i mitt italienska vokubulär, försöka se ut som att jag vet mer än jag gör, vifta lätt med armarna och obegripligt mumla ord som pizza, pasta och Forza Sicilia och hoppas på att jag blir mottagen med varma armar...

One down, two to go...

2 dagar kvar...

Det finns ingen vetenskaplig studie som motsäger teorin om att kunskap skulle kunna absorberas genom ständig visuell närvaro eller rent utav kunna ramla ner över en. Har hört att man ska vara som mest mottaglig för information under drömstadiet...