Jag vet inte om det är tillåtet att kalla det en hobby, eftersom jag inte gör det mer än max två gånger per år. But from time to time, så tar jag fram mina dukar, penslar och oljefärger och kladdar lite. Varje gång frågar jag mig varför jag gör det så sällan.

Det kan vara av den anledningen att...

1- det är en förskräckligt dyr hobby, eller

2- det är så tidskrävande att jag behöver isolera mig från omvärlden ett par dagar.
Eller som jag just insåg till min förskräckelse;

3- vissa av mina färger är *plats för ett väldigt starkt adjektiv* miljöfarliga!

Hur kan jag ha missat etiketten på tubens baksida i 6 år?

Mycket giftigt för vattenlevande organismer. Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattemijön. Undvik utsläpp till miljön.

Stackars vattenlevande organismer! Jag tänker inte gå in på hur jag har gått till väga vid rengöring av penslar och dylikt...(!)

Ironin ringer i öronen precis som mottot vi messade i 3 års tid i gymnasiet:
" Tänk på den hållbara utvecklingen!"

Kanske är bra att jag bara gör det två gånger om året... Men å andra sidan tar det betydligt lägre tid innan jag kan uppnå mitt slutmål att kunna försörja mig på att sälja mina verk till dyrt betalade piprökande whiskeydrickande politiker, innan jag kan flytta in i min engelska herrgård på de grönskade brittiska slätterna...

VARNING följande bloggilägg innehåller inga fler V eller N
(mest för att jag vill sprida mitt elediga humör och frustration vidare

så att inte bara jag blir lidande över att tagenterna demostrerar...!)

ad jag har gjort idag i puktform:

- Spikat upp mi ya klocka
(Ka ara bra att återfå lite tidsuppfattig)

- Beudrat mi fia karta
( I ett försök att få lite ispiratio till att fortsätta mitt examesarbete)

- Skissat e idé
(för de tavla som jag ästa bestämt mig för att måla)

- Sott e skummtomte frå pappas godisskål

- Ädrat mi lyaout på blogge
(mest bara för att jag ite orkade göra ågot ettigt)

- Skriit ett helt oreleat ilägg om igetig uta tå kosoater
(för att jag ite es ka asträga mig tillräckligt för att skria ågot ettigt för de stackars esama läsare som ågo gåg kikar i här)

För att repetitio är kuskapes moder:

I bilder:

Som att ödet ill säga mig ågot kommer mi faoritlåt precis är jag ska ge upp hoppet om e trelig käll. (småler)

Första Advent igår.

Det innebär att man inte längre måste smygäta pepparkakor utan nu kan göra det öppet för allmänheten utan att skämmas. Att de underbara julstjärnorna som varje år underligt nog har för kort sladd för att passa, ska sättas upp i fönstrena. Att det officiellt är okej att trycka på play-knappen på Christmastime (...Ja, det är ihopskriet även fast det är engelska bara för att visa mitt hat mot särskrivningar i allmänhet(!)) på spotify för första gången. (Till det inofficiella räknas de gånger då jag utan anledning visslat/mummlat/smånynnat eller skrålat julsånger i receptionen på Almirida Bay i somras.) Och sist men inte minst inse hur otroligt lite pengar man INNAN julklappsruschen tagit sin fart.

En fras som "Men du har ju jobbat i ett halvår!" lämpar sig inte här. Innan du ställer den uppenbara följdfrågan varför, föreslår jag att du själv prova att jobba utomlands för någon resebyrå en säsong... Att tjäna pengar är fel ordval att använda.

Idag på ICA-kryddan stod jag och skulle knappa in min kod i kassan. I kassan mittemot hör jag att personen i fråga trycker in sin kod, (ni vet det där gälla pipet arje gång man trycker in knappen) bekräftar köpet och tackar nej till kvittot, EXAKT samtidigt som mig. Snacka om rytm! När jag tittar upp ser jag att tjejen har en EXAKT likadan jacka som mig...

Dagens filosofiska tanke på promenaden från campus till busstationen:

Uttrycket "Snorkallt", kommer det av att det är så kallt ute att snoret i näsan fryser till is...?!

I så fall var det så kallt idag.

09.00 Linda har förflyttat sig in till Biblioteket med motiveringen:
"Om hon inte är hemma kan hon inte lockas av att göra en massa andra saker, så varför inte isolera sig och få lite Landarbete gjort?!"

Laddat upp med Pepparkakor, Julmust och Ipren. Det ser ljust ut men känner ändå av en vag antydan till att det inte kommer gå riktigt så bra som hon föräntar sig.

Plaka Residence

13 hemstudiedagar kan ha sina bieffekter. En Roadtrip senare med mycket Kretanostalgi och krav från Kakan att få se vad jag satt och skissade på min sista dag i Repan på Kreta, resulterade i att jag i några timmar satt och lekte i Paint.

Så här kommer mitt "Plaka Residence" för att minnas det bästa från några av de bästa på Kreta.

Ber om ursäkt för den interna nivån på bilden.

Övre raden, från vänster: Anna, Daniela, Frida, Linda, Gustaf, Henke-Penke.

Nedre raden, från vänster: Kakan, Systrarna Nastic, Ella, Fredrik, Johan.

På den gula italienska scootern: Lemon.

Efter 8 timmars välbehövlig sömn, tre ostsmörgåsar, en stort kopp väldoftande te, ett spontant oerhört mysigt samtal från long-time-no-seen Tora och 3 telefonköer senare, är Linda betydligt roligare att ha att göra med än igår.

Hårborstskrålande-i-otakt-till-nostalgimusik-framför-spegel-Linda är nu därför redo att fortsätta sin kampanj "Lura mig själv" genom att plugga men egentligen inte veta om att hon pluggar.

Vissa anser att Linda har ett sjukligt beteende när det kommer till färgkoder och organisering av information, som bör undersökas pga. hälsorisk.

7 timmar och 22 sidor senare sitter jag fortfarande här framför datorn och känner mig inte ett dugg smartare än imorse. Hur kan det komma sig?!

Jag var lycklig ett tag, en timme eller så, då jag samtidigt pratade med mina kretaälsklingar, Kakan, Frida, Mandorf och Declan.

I en perfekt värld vore det tisdag imorgon.

Jag blir så förtörnad på mig själv ibland.

Här sitter jag och gråter nästan av frustration över denna eländiga skärgårdsguidning så att mina pepparkakor blir mjuka och geggiga, huvudet snurrar av allt f

rån konstiga nya engelska ord som gingerbread ornaments (som i första taget fick mig att bli sugen på pepparkakor!) till olika färgkodningar som blivit fel eller andra mer effektiva sätt att få all information om alla dumma öar i stockholms skärgård, att fastna i mitt redan proppfulla huvud...

Lyssnar på min nygjorda spotify playlist "Kretanostalgi" och kommer på mig själv med att sitta och kladda Kanjitecken med min Fude pen om saker som verkligen inte har med skärgården att göra.

Mitt alter ego Kreta-Linda (aka. Lindorf eller turnip) har precis bestämt över den mindre dominanta hälften att vi inte mår så bra imorgon och därför

kommer stanna hemma från skolan för att hon litar på sin intution om att hon kommer få mer gjort hemma, än under åsa -diktaturen i klassrummet där huvudtemat kommer vara "Ni-kommer-alla-bli-underkända-om-ni-gör-såhär" positiva attityd och messandet av "describe, describe, describe!"

Klockan är 23.25, det är fortfarande snöstorm utanför fönstret och min nyinköpta, 180x200 cm beigea säng on my left hand side viskar till mig att det bästa egentligen vore att bara gå och lägga sig och börja om imorgon.

Min motivering är på topp!

Jag kan ju inte påstå att mina bussrutiner sitter kvar, att ha bott i en gammal fiskeby där allt som funnits i min bubbla funnits på gångavstånd (eller egentligen inte, men då har man bara lärt sig att acceptera faktum om man inte kunnat få lift på en italiensk gul scooter...)

Därför sitter jag här nu, hemma i kalla sverige och skriver mitt första inlägg sen jag kom hem för en vecka sen. Känner mig fortfarande ur form en vecka senare och har inte riktigt förstått att jag nu är hemma-hemma.

Missade precis bussen in till norrtälje, har packat den största och tyngsta väskan någonsin som skulle få folk att ifrågasätta att jag kanske var påväg att ta en sväng förbi Kreta igen. Vore inte en dum idé... Idag har vi vår riktiga sista transfer, champagne med Mandorf på flygplatsen.

Men nu sitter jag istället redo att åka in till Campus för den första campusfesten på länge, väska packad med maskeradkläder för ett sistaminutenbeslut (eller "menuplan" som en sur gul vän till mig skulle ha utryckts sig) joes välkända pandoras ask, massa drickspel och till sist offenciven. Allt är påväg tillbaka till det som var innan.

Nu måste jag väl antagligen springa för att inte missa min nästa buss... tusan också.

Nu är det bara 17 dagar kvar här av min tid på Kreta. Två Knossos kvar efter idag och två lediga dagar totalt. Så hur har det då gått med min lista över saker jag ska ha hunnit med innan jag åker?

Såhär såg listan ut:

* Boka resa till Santorini och få uppleva vykortsgrekland.

* Ta en båttripp till Lotrou

* Gå Samariaravinen med Gustaf (man kan inte ha arbetat som guide på Kreta utan att ha gått Samaria...! )

* Besöka den näst största insjön på kreta

* Åka till Heraklion utan att besöka Knossos!

* Lära mig spela squash

* Åka jetskii

* Åtmindstonde prova på vindsurfing EN gång till innan jag ger upp den idén.


Såhär ser den ut nu:

* Santorini - yeah baby,förra tisdagen - AWESOME!

* Tripp till Lotrou - Första punkten som avklarades.

* Besöka näst största insjön på Kreta - insåg att det inte var något att ha då man inte ens kunde bada där!

* Jag har lärt mig grunderna till Squash och spelat en match mot Lemon som slutade 10-9. Långt ifrån att ge upp!

* Jetski är ALDELES för dyrt för att öerväga för tillfället.

* UPCA gänget har dragit vidare till nya spännande destinationer vilket tillsammans med väderförhållandena gör att vindsurfing får vänta till en annan gång.

Så det jag har kar på min lista nu är att besöka Heraklion utan att besöka Knossos - (Alla som art där säger dock att det inte är värt att slösa en hel dag på. Så vi får se)och Samaria rainen - Osäker om det kommer kunna bli av då Gustaf och jag inte verkar kunna vara lediga tillsamans när turen går.

Ganska bra jobbat ändå vill jag säga. Mest nöjd av allt är jag ändå med min Santorinidag. Den trumfar allt. Därför tänker jag dedikera ett eget inlägg till denna.



.

Söndag. Reception...

Enligt Poseidon ska det under veckan bli lite molnigt. Varmt och kvavt, ingen gassande sol = Väder som inte ger ångest över att man borde ligga ute och steka på balkongen för att försöka bevara något av den gyllenbruna bränna man lyckats åstadkomma under snart 5 månaders tid.




Tidigare känt är att Fridas och min lägenhet säger mycket om de som bor där. I ena halvan av rummet är alltid sängen prydligt bäddad, golvet rent och hyllorna staplade av saker i systematiska koder beroende på längd, färg och typ. Den andra halvan brukar inte ens vara mödan värd att beskriva.

Men för en månad sen förändrades plötsligt något, den tidigare prydliga delen av lägenheten tappade systematiseringen, kläder började täcka alla ytor och till slut gick det så långt att ingen av de inneboende verkade orka ta tag i det oändliga kaoset. Det var en mörk tid för lägenhet nr. 5 i Plaka.

Men så en dag när Kakan, som egentligen är inneboende hos oss i nr. 5 pga av att hon varken har kök eller balkong i sin lilla kakburk, och som egentligen, förmodligen bidrgit en del till diskberget, var ledig och skulle koka pasta i vanlig ordning på siestan hände något sensationellt.

Det här var vad jag hittade när jag kom hem efter Knossosturen, utmattad och trött:

Hej Pinglorna!

...Jag kan förklara!

hmm, jo, alltså... jag kom hem från jobbet och skulle koka pasta och så råkade jag titta mig omkring och så började jag diska lite och sen gick det bara av farten...
I hope you dont minde...

cookie Love to you! <3


Ps: Hoppas ni haft en bra dag!

Ps 2: Tretiofem vattenflaskor, WTF?!?!

Ps 3: Jag la alla papper jag hittade på kylskåpet...

Ps 4: Frida, Börja andvända dina nya kläder!

Ps 5: varför var det sandlåda på soffan?

Ps 6: Varför har ni så mycket arbetskläder?! :O

Ps 7: jag hittar fortfarande inte mitt halsband. :(

Ha en fin kväll!


Love from Cookie

Förmodligen var det pga att hon letade efter sitt halsband som hon började rota runt. Men oavsett anledning så var det guld värt! Alla kläder låg fint hopvikta på soffan i små söta högar, disken stod i diskstället och ytorna var rena. - Cookielove <3





Nu har jag precis vart nere i restaurangen på välkomstmöte för den danska yoga och pilatesgruppen som jag var och hämtade igår kväll. Vi har väldigt mycket gruppreosr för tillfället på hotellet. I fredags kom även en stor tennisgrupp som bokat upp alla våra tennisbanor för veckan och igår lämnade jag den danska läkargruppen.

I onsdags hade jag något av en utmaning då jag hade två bussar själv med gäster till Knossos, var av den ena var full av endast danska högutbildade läkare. Jag tror det är rekord den här säsongen. Det var verkligen en utmaning att organisera för en så stor grupp på palatset och guida på Åsa-vis - två bussar på samma gång.



.

I torsdags var jag och Daniela lediga tillsammans och beslöt oss att ta tillfället i akt att åka någonstans. Roadtrip till Falasserna. Det är ju inte ofta jag får vara ledig tillsammans men en annan aktivitetsledare och det varade inte länge då Danni den här veckan även hon ansluter sig till sekten "onsdagslediga". Tur är väl då att jag har vår nya brittiske bartendern Leon "lemon" som lyckligtvis alltid är ledig dagtid om man bara lyckas locka med något tillräckligt bra för att få honom upp ur sängen.
Så efter drygt halva säsongen här på Kreta tog jag mig äntligen iväg och besökte den stranden som jag under 4 månaders tid nu har rekommenderat våra gäster att åka till.








Som avslutning på en undebar dag med lunch som bestående av 1o olika osträtter blev vi hembjudna till Leons familj som firade hans systers födelsedag med BBQ, Chokladtårta och Kareoke där Danni och jag tvingades upp för att framföra Dancing queen med ABBA bara för att vi var svenskar...

Nu har "hösten" börjat smyga sig på oss här på Kreta.

Nu när man går till jobbet är man fortfarande fräsch och luktar nyduschad när man kommer fram tio minuter senare. Man klarar av att sitta ute på balkongen och äta lunch på siestan utan att avlida och vissa kvällar kan man nästan, men bara nästan, ta på sig något långärmat eller en tunn jacka när man ska gå ut.

I och med att hösten kommer så kommer oftas även mörkret hemma i Sverige. De senaste fem dagarna har vart väldigt mörka i Plaka nr. 5. Min lägenhet har vart strömlös i nästan en hel vecka. Bedrövligt. Nu kan man ju tycka att det inte är så farligt ändå eftersom jag till 90% av min tid befinner mig på jobbet och mitt på dagen på siestan är det ändå ljust. Men det innefattar även att det lyx som man har, så som en spisplatta och air-condition, inte längre existerar.

Och det är fortfarande kvävande vaaaaarmt på kvällarna här.



Veckan som gått har vart helt galen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Allt nytt händer bara på en gång. Jag vet även att jag måste skärpa mig och lägga upp alla bilder jag tagit och berätta men det känns som att jag aldrig har tid nu mera.


Nu ska jag illa kvickt ta mig hem och upp för monsterbacken som väntar mig, innan någon annan galen gäst håller mig kvar ytterligare.



Begreppet övertid existerar varken i det här landet eller i det här yrket...

Kali nichta.

Idag när jag gick hem från jobbet så mötte jag precis vid foten av monsterbacken, något som gav mig ett släng av hemlängtan. Jag kom att tänka på Glassbilen som alltid kommer runt sjutiden på tisdagar.


Här i grekland finns det ett liknande fenomen, men istället för den igenkännande signaturmelodin: "Dananana dananana, danna danna danna"

är det här något i stil med:

"Toooomados, potaaados, tooomados..... ah georgio! Jasu, te kanis....?"

Vi har en grönsaksbil som kör runt runt med megafon och säljer grönsaker. Och ärligt talat så vet jag inte om han någonsin får varken sina potatisar eller tomater sålda då han alltid hinner träffa på någon längs vägen som han bara måste stanna och prata med.



Under veckans gång har jag fått höra samma konstaterande från alla möjliga personer. "Det är inte lång tid kvar nu" och "Tiden kommer att gå så fort sista tiden nu att det kommer kännas som att det är imorgon du åker hem." Till och med busschauffören Nikos frågade mig idag när vi stänger igen för sässongen.


Hur mycket det än glädjer mig att snart få komma hem till min älskling och min familj igen så kan jag inte hjälpa att få lite panik. Har jag hunnit med att göra all jag vill innan jag måste åka hem till Sverige igen?

Svaret på den frågan blev en lista (jag älskar listor av alla slag!) av saker jag måste hinna göra, den lyder såhär:


* Boka resa till Santorini och få uppleva vykortsgrekland.

* Ta en båttripp till Lotrou

* Gå Samariaravinen med Gustaf (man kan inte ha arbetat som guide på Kreta utan att ha gått Samaria...! )

* Besöka den näst största insjön på kreta

* Åka till Heraklion utan att besöka Knossos!

* Lära mig spela squash

* Åka jetskii

* Åtmindstonde prova på vindsurfing EN gång till innan jag ger upp den idén.

8 punkter - betyder att jag har 8 veckors planering framför mig eftersom jag bara har en ledig dag i veckan... Hur många veckor är det kvar nu? (hur många knossos?)

Ca. 9 det ger en lite perspektiv på saker och ting.

"Full rulle..... KANELBULLE"

För att citera min Roomie och hela Langley Wavebreakers.

I Fredags kom Daniela, känns så roligt att ha henne här. Men stackarn blir ju helt slut i huvudet av att höra Gustafs och mitt kackel hela dagarna i ett försök att lära henne allt vi kan, på en och samma gång.

Daniela och jag har därför gjort en deal, jag lär henne utflykterna så lär hon mig grekiska. Jag vore ju en idiot om jag lät ett sånt gyllene tillfället glida mig ur händerna. tänk att verkligen kunna lite grekiska när ja kommer hem. Därför börjar vi sakta men säkert.

Grekiska ordet för idag:

τέλειος




I flera veckors tid (ingen vet riktigt hur länge det verkligen är...) har nu våra Weekly program som ligger i receptionen haft följande text under vår utflykt till Imbrosravinen:

"...One of the most beautiful of these is Imbros. in the blue sea most joggers. "

Jag skrattar fortfarande när jag läser det. Vad hände där?! - in the blue sea most joggers. Det roliga är ju att inte ens gästerna har besvärat sig med att säga något om det (i vanliga fall brukar de vara väldigt snabba med att rätta saker och ting enligt deras mening) Har gästerna haft förväntningar på att få se något utöver det vanliga i ravinen?

Kanonkul som vi säger.

Idag fick jag post, från min kära Michele. -Älskar när det händer!

λβ

Söndag igen.
Repa igen.

Det är Liverpool (Greyham) vs Arsenal (Linda)
- stämningsfull reception... utan tv. Endast ett hånblinkande resultat på dataskärmen...

1-1, Det hade kunnat bli otrevlig stämning söndagar framöver...

Nu har det rörts om lite i Almiridagrytan...

Mia-Maja, vår danske barnklubbsledare ska åka hem, vilket betyder att Henke-Penke stannar säsongen ut med Frida. Vi har fått en ny servitris och en annan servitör har åkt hem. Tennis-Reda har sagt upp sig och vi står för tillfället utan någon ersättare. Och senaste är nu att min danske guidekollega Ronja ska åka hem redan nästa lördag.

Något måste göras för att reda ut röran. Vad passar då inte bättre än att ha ovanligt bra flyt?

...I Fredags på transfern så stod jag i vanlig ordning och förklarade vänligt för våra gäster hur de tar sig från incheckningen till Gaten, då jag i ögonvrån ser hur någon smyger sig fram osäkert och tittar länge på mig. Jag stirrar tillbaka. Oförstående vems välbekanta och oväntade ansikte det är jag tittar på.

Det tar säkert en hel minut innan vi båda sakta närmar oss varandra undersökande...

Och vem är det inte, om min klasskamrat.... Daniela!
- På väg hem från sin semester på Kreta.


Efter en lång stunds tjötande om hur allt står till kommer vi fram till att hon förmodligen inte kommer iväg på någon LIA, utan får ta det nästa sommar. Jag kommer i stundens hetta på att Ronja planerar åka hem nästa lördag och att vi står utan direkt ersättare - alltså Linda och Gustaf sitter lite i skiten.

Därför presenterar jag min plan, ber om Danielas nummer och säger att jag hör av mig senare. Vilket jag även gjorde efter att jag lagt fram förslaget och lagt ett gott ord för Daniela hos mina chefer.

Resultatet?!

Daniela kommer ner nästa fredag och jobbar med mig säsongen ut! Hur otippat och roligt är inte det?!?!

Från att gå till världens löjligaste otur att bli stungen av ett bi i ögat på vägen till jobbet (gåendes!) så att jag suttit i repan idag som Quasimodo i egen hög person, till att ha sånt flyt?



- Buy me a TRISS.

λβ

En vanlig dag i repan:

På söndagar sitter jag själv i receptionen. Gustaf är vanligtvis iväg på Lokala Pärlor med minibussen, Ronja och barnklubben tillsammans med Kenneth, sven och hundarna är på morgonpromenad.

Det är alltså Linda själv i repan då. Så hur fördriva tiden då alla gäster bara vill ligga ute vid den 54 långa poolen? Ja varför inte skriva ett blogginlägg om det? Eller sjunga julsånger för att muntra upp vår engelske biluthyrare Greyham och framföra min standardinövade grekiska minidialog med vår bulgariske vaktmästare Ivan som inte kan ett ord engelska. Strukturera upp alla papper i receptionskaoset och tillfredsställa perfektionisten inom mig för att nästa morgon börja om igen eller som min nya hobby blivit: Origami - den japanska pappersvikkonsten.

Där av att Greyham och jag vid tillfällen då vi inte agerar massmördare och förvandlar repan till en massgrav av mygg, så ägnar vi oss åt leken "BOB The FROG" -Vems pappersgroda som kan hoppa högst.

Det var ett tag sen som receptionsspöket visade sig. Det har skett alldeles för få oförklarliga märkliga saker här på sistone...

Som ni förstår så är det otroligt stressigt i vår reception på Söndagsmornar.

λβ

Dumma grekiska bank!

Igår var vi inne i Chania för lite kvalitetstid och shopping. När jag och Frida skulle gå och möta upp de andra hungriga själarna stannade vi till för att ta ut pengar. Vi stannar mitt i den stora korsningen på den största banken för att det kändes säkrast. När vi väl står i kön får de två turistiga äldre damerna framför mig, lite problem, jag frågar därför vad som hänt. De ser aningen upprörda ut men nickar bara och ler och säger att allt är okej.

Därför stoppar även jag (idiotisk som jag var) in mitt kort i bankomaten. Med följden att när allt är klart och kortet kommer ut, fastnar och därför tas tillbaka av bankomaten som sedan ser ut som att allt vore hur bra som helst.

Några av de mindre fina och lämpliga orden som finns i mitt grekiska vokabulär kan ha lämnat mina läppar varpå en irriterad grekisk man står bakom mig i kön och säger att jag ska flytta på mig om jag är klar. Till skillnad från de dumma turisterna som stod innan mig nickar jag inte och låter ytterliggare en person bli lurad utan försöker efter bästa förmåga förklara för mannen att det är något fel med automaten.

Trotts detta vräker han sig fram för att även han till slut bli av med sitt kort. Han tittar ursäktande på mig medan vi tillsammans får hugga tag i nästa par som trots tumultet och mina fula ord försöker ta sig fram till samma automat.

Trots våra varningar stoppar även detta par in sitt kort. Hur dumma kan man vara? Självklart blir även detta par av med sitt kort, den första mannen stormar iväg i ilska när han som jag insett att banken som lovat 24h service inte tänker svara förrän på måndag tidigast.

Ytterligare en gumma smiter tyst förbi oss när vi står och debatterar på knackig grekisk-engelska, och tror att hon är smart som tränger sig före till djävulens automat. Killen i paret hugger tag i gumman och drar henne därifrån, gumman som först förmodligen tror att hon blir rånad ser förskräckt ut innan vi förklarar för henne. Därefter stoppar vi en bunt papper i kortfacket och går därifrån.

Efter att vi ätit en härlig middag med de andra i Chanias hamn går vi förbi automaten påvägen till parkeringshuset. En ung kille står vid djävulsautomaten, stoppar in sitt kort, bekräftar, undrar förbryllat hur kortet inte når ut genom kortläsaren och plötsligt dras tillbaka, bestört störstar han därifrån muttrande ord som är rena grekiskan för mig, men Kroppsspråket var ganska tydligt...

Ingen vidare rolig historia väl på plats, men jag kan nu förstå hur underhållande det kunde vart att höra det när jag återberättade det hemma i Plaka och folket inte riktigt hade det medlidandet jag var ute efter.





Ikväll hade jag önskat att jag kunde vara hemma på landet på Håtö och fira Mommos 60-årsdag med tjocka släkten. Men jag sitter ju som sagt fast här på ön i den enda tjänsten som inte tillåter oss att åka hem ett par dagar vilket resterande personal istället uppmanas till att göra.

Tog just en tugga av det sura äpplet...

Men vi kan ju inte heller gå runt och vara bittra över saker vi inte kan göra nåt åt, så därför väljer jag se det ur en positivare synvinkel:

1. - Bankkortet är puts veck tills jag får ett nytt
(vilket tack vare den grekiska posten kan dröja ett bra tag)
-Får istället se det som att jag sparar pengar genom att inte köpa en massa onödiga saker på ett tag.

2. - Inget firande på Håtö - men istället en halvledig dag så att jag kan ägna min kväll åt vila och rekreation med min Roomies externa hårdisk full av gamla härliga filmer.

λβ

Uppdatering från Medelhavet:

Jag hörde av mamma att det regnar hemma nu. Tänk om det vore så väl, här på Kreta tar vattnet istället slut. I Tisdags fanns det inget vatten alls och nu är högsäsongen i full gång och till och med den 15 agugusti går det knappt att andas med risk för att värmen smälter lungvävnaden.

Nu i veckan drog några ut i strejk igen, den här gången är det bensinstationerna som stänger ner och gör så att folk blir som galna. Idag på väg från Rethymno så var det världens, och då menar jag världens, kö som stoppade upp all trafik - en bensinstation hade öppet ett par timmar på dagen. Snacka om Kaos. Jag var glad att vi låg i andra filen.

I går fick jag för omväxlingens skull köra Imbrosutflykten - ravinvandringen, för andra gången sen jag kom hit. Det är en väldigt soft utflykt, man gör egentligen ingenting - man bara går. Och berättar om blommor.

Idag på bussen till Knossos funderade jag över hur mysigt det skulle vara att få jobba som sagoberättare. Varför kan man inte gå en sån utbildning? När man jobbar som guide så är man delvis anställd som just sagoberättare. Tänk att bara få sitta och berätta sagor och myter för folk hela dagarna, och få betalt.

Ikväll är jag ledig och för en gångs skull så har jag någon att vara ledig med. Kakan och Fredde.

Igår var en väldigt mysig dag, kakan och jag slutade båda fem och gick hem tillsammans och planerade en massa saker vi skulle göra när vi väl tagit oss upp för monsterbacken levande i hettan.

Men när vi väl kom fram blev ingenting som vi tänkt, en snabbvisit till Johans balkong blev till ett långdopp i johans pool tills fingrar och tår hade muterat till riktiga russin. Det var en sån där härlig flummdag då allt bara blir så himla bra.

Linda och kakan i poolen ätandes svenska godisremmar från Malaco:

Kakan: jag älskar mitt liv, hur bra är inte det här?!

Linda: mmhmmm! (godis i hela munnen)

Båda skrattar hysteriskt åt ingenting och sätter godis i halsen.

Kakan: Om jag skulle dö nu, kvävd av godisremmar i halsen - så skulle nog det vara det bästa sättet att dö på. Jag skulle vara så lycklig att jag inte skulle märka att luften tog slut.

Ikväll blir det OnsdagsMys med Vin, film (Fredde har valt 300 och kakan och jag Eclipse, jag undrar vem som vinner) och det sista svenska godiset. Mums!

λβ

Ber om ursäkt till mina trogna läsare om det långa uppehållet. - det har varit ett par hektiska veckor.

Vecka 28 försvann i all hast.

Familjen har åkt hem och ensam är jag kvar på den sydligaste av Greklands öar. Ordspråket som lyder något i stil med " Det går fort när man har roligt" stämmer ganska väl.

Men vi hann med mycket; vi var på Langley Cruise, Knossos, Kretas största insjö och såg (nästan) sköldpaddor, köpte Kretensiska delikatesser, shoppade i Rethymno, vandrade i grottor, provade på dykning med tuber, snorklade som aldrig förr och såg både plattfisk och krabbor och så fick jag efter många om och men för första gången på 3 månaders tid tillfälle att prova på Vindsurfing.

Och det är INTE lätt. För er som inom en snar framtid tänkt prova på så rekommenderar jag er att inte vara för kaxiga innan ni börjar. Nu tänker jag faktiskt ursäkta mig med att det faktiskt var de sämsta förhållandena att prova på vindsurfing för första gången. Livvakten ändrade den gröna flaggen till gul och senare även till röd. Vinden och vågorna var inte optimala för Nube-surfare som mig och min bror.

Efter att jag lyckats släpa ner den tunga brädan (de ser betydligt lättare ut när snyggingarna i OC går runt med dem under armen (för jag antar att de väger ungefär lika som en vanlig surfbräda)) i vattnet och lagt seglet till rätta, så väntade den graciösa paddlingen i motvind mot böljande vågor.

Efter att ha hostat upp halva medelhavet igen och dragit ut taggarna från en och annan sjöborre som borrat sig in i foten genom skorna var det meningen att man skulle ha krafter nog att göra ett försök att ställa sig upp på brädan och lyfta upp seglet.

När jag fått seglet i huvudet så många gånger att jag tappat räkningen och befunnit mig mer under vatten än över och dessutom på köpet blivit sjösjuk (!) av vågornas gungande när jag försökte återhämta mig hängandes på tvären, utmattad över brädan.

Jag tror att jag uppskattad total tid stod upp med seglet i ungefär 1 hel minut.

Jag ska ut och prova igen, en utmaning jag måste anta. - But I´ll wait to a less windy day...

Bild tagen från: www.rm2009.se/activities_en.html

Jag ska försöka uppdatera lite mer kontinuerligt från och med nu. - Försöka men inte lova. ^^


.

Nu är det endast 6 dagar kvar tills familjen kommer ner till den kretensiska värmen! Nu är det så nära att jag nästan är rädd för att längta i rädsla av att allt kommer att vara över så fort och att jag sitter här igen med ytterliggare 3 månader av väntan...

Idag hade jag morgonpromenaden och var sen ledig mitt på dagen för ovanlighetens skull. Tiden fördrev jag i gömundan för solen (även om jag egentligen borde ligga på stranden och paniksola för att finslipa brännan tills familjen kommer) men det är sååååå varmt! - så varmt att till och med en tvättäkta soldyrkare som jag känner att det är läge att emellanåt ta skydd i skuggan eller i ett air condition- svalt rum.

Så för att kompensera upp för de missade solstrålarna la jag mig och tittade på Solsidan. Hela säsong 1. - Helt hysteriskt roligt. Jag tror att de hörde mig hela vägen ner till Almirida...

Vid 13.oo tiden hade jag en backgammondate med Kakan. Jag förlorade kraftigt, 9-1. Jag tror jag får ta och hitta en mer likvärdig nybörjare att spela med i fortsättningen...




Imorgon blir det att jobba lite på brännan så man har lite färg när (de förhoppningsvis bleka) svenskarna kommer ner. Imorgon är det Langley Cruise på schemat.

Tänk att få betalt för att åka båt, sola, bada, åka rutschkana, bygga sandslott,
få höra sin egen röst eka runt om på hela båten i högtalarsystemen och att få dansa Zorba med kaptenen -och dessutom få äta en massa gratis glass.

Är det någon som är beredd att hålla med om att jag har ett rätt så bra jobb ändå?!

.

Förra veckan var det dubbelgångsveckan för min del. Jag fick höra av den ena gästen efter den andra att jag var lik någon de kände. Om det inte var frågan om hästlärare på Lidingö eller dykinstruktör så var det skidskollärare i alperna eller rent av deras syskonbarn. Det roliga var också att alla vägrade tro att jag inte var personen i fråga. Hur lik kan man vara någon annan?

Den här veckan vet jag inte riktigt vad jag har gjort. Men det är uppmärksamma linda-veckan. Jag har fått det förkunnat för mig otaliga gånger, vilken fantastisk person jag är och en hel del "joe-liknande" förkunnanden på fyllan. På våran officiella Langleymail fick jag ett personligt mail adresserat till Linda. (som att det till en början skulle vara normalt?)

Det var det en gäst från förra veckan som ville tacka för en otroligt trevlig båtutflykt, och som tyckte att det var synd att han inte hann se bilderna och förklarade vilken underbart rolig person jag verkade vara, och om jag ville så fick jag gärna hålla kontakten med honom. Vad svarar man på något sånt?

Lite senare lyckades jag också på något vis, genom att låna ut verktyg, till den snygge engelsk-grekiske killen, även få hans nummer på en lapp och ett "call me on thursday". Som att han dessutom då visste att det är min enda lediga dag?

Ska vi kalla det för smickra-Linda-veckan?

Och det håller i än, jag frågade nyss fransmannen här bredvid mig om han visste vad den nya servitören på Frasses hette, så att jag kunde be honom starta om internet. *

" No, I dont remember hiz name, buz he asked me what your name waz and told me he thought you were very cute."


Ska bli spännande att se vad temat nästa vecka kan bli?!


Knossos imorgon, Whohoo!

11 dagar kvar...

.

Midsommar på Kreta

Så i fredags var det alltså Midsommarafton. Jag måste ändå få berömma mig själv med att jag i alla fall gjorde ett tappert försök att göra det bästa av vad som gavs. Sen var det ju inte i min makt att förutse ett planbyte på Arlanda vilket resulterade i att får redan hektiska dag med transfer fram och tillbaka från flygplatsen blev ännu längre med flygförseningar.
Så det slutade med att vi hade ungefär 3 timmar mitt på dagen mellan transfern att mumsa i oss de tre midsommartårtor jag jag bakat.

Det var som att Zeus ville hjälpa till att komma i midsommarstämning för till och med på Kreta fick vi ett riktigt svenskt midsommarväder. För ovanlighetens skull täcktes himlen av moln och under ungefär 10 sekunder regnade det!

Under de tre timmarna han jag dock ta ett par bilder, och det ser ju ut som att vi hade det bra på bilderna i alla fall.

.

Ytterligare en Knossos avklarad!

Idag när jags att på Russakis i vanlig ordning efter guideningen och åt min oförändrade lunch spaghetti bolognese, så slog det mig vem en av servitörerna liknar. Ni vet när man känner igen någon men inte riktigt kan placera personen. Ni vet Gargamel i smurfarna?!

- Det är han på pricken!
(förutom då att han är väldigt vänlig, jag tror att det är ögonbrynen som gör det)





Efter Knossos när vi skulle stiga på bussen för att ta oss mot Rethymno, så var det 47 grader varmt... Jag tänker inte ens börja beskriva hur varmt det är. Men man kan säga som så att man snarare kunnat tro att mina gäster hade var och badat med kläderna på snarare än att de vart på en guidad tur på en historisk utgrävning.

När jag gick inne i Rethymno idag så ropade en ny kille vid munkvagnen efter mig att köpa hans nedrans munkar som jag alltid vänligast avböjer (att han inte lär sig, i och för sig var det ju en ny kille idag) "Tasty, tasty!" "Tasty, tasty.... oo tasty!" Det tog mig ett par sekunder att förstå att det inte längre var munkarna han pratade om. Haha!

Imorgon är jag ledig och ska försöka få Piraten att lära mig att vindsurfa. vi får se hur bra det kommer gå, har enligt väderprognosen hört att det ska bli över 40 grader varmt imorgon (idag skulle det alltså vara 35 grader egentligen) så det ska bli spännande och se om man vågar sticka ut näsan i solen imorgon när man vaknar.

Ikväll kl. 23 blir det fotboll i Souda, härligt med lite nattsport på konstgräs. Den här gången måste Plaka spöa Almirida. Annars vill man väl inte gå till jobbet på ett tag.


.

Idag var jag själv kvar med Sven i receptionen - nyhemkommen från semestern i Egypten- medans Gustaf, Frida, Mia-Maja och Ronja var iväg på Gramvousa. Så när det var dags för siesta var det bara jag uppe på Plaka. Jag satte mig med en kall cola och nykokta svenska snabbmakaroner och njöt av den nyinredda balkongen med näsan i "The short second life of Bree Tanner" himla mysigt med egentid.

Idag fyller Micha år - Grattis gumman! Tänkte att jag skulle vara smart att utnyttja tidsskillnaden här i Grekland och få vara först med att säga grattis eftersom vi ligger en timme före här, men mobilen ville inte riktigt samarbeta...

I mitt kontrakt står det samma sak som i min jobbbeskrivning - att jag arbetar som guide. Men under senaste veckan känns det som att det borde ändras till receptionist. Numera är jag alltid i receptionen! Den här veckan hade jag sju repa-pass. Det kan ju inte vara rätt?! (Beror ju delvis på att vi fått täcka upp för chefen som tog ut semester och drog till Egypten en vecka) men ändå! Inte OK!


Lovar att snart lägga över alla nya bilder, ska bara komma ihåg att föra över dem när jag är hemma.


.

Nu har ytterligare en person lämnat oss (i och för sig var han bara här för att styra upp saker och ting i köket under tre veckor, men det känns sorgligt ändå) Kommer att sakna den goda P-maten och kuvertbröden - och Jens med för den delen.

Personalmaten här är väldigt varierande, ena dagen får vi värsta finmaten och andra dagar får vi något hopkok av rester i någon konstig form som inte riktigt kan klassas som varken gryta eller soppa. Under den här veckan har vi fått grillad oxfilé med ugnsbakad potatis, sjötunga med dillsås och ändå så tycker Linda att gårdagens mat; pasta-pesto, var godast sen hon kom hit. Det krävs en hel del innan en inbiten pastaälskare bryter sina vanor.

Vädret för de närmsta dagarna ser ut som följande:

Måndag - molnfri himmel och stekande hetta - 33 garder
Tisdag - molnfri himmel och ännu mer stekande hetta - 35 grader
Onsdag - molnfritt, instängd bland kokande ruiner, gassande sol och 35 grader enligt prognos, förmodligen snarare 40 inne på palatset. - Ett ironiskt "yay".


.

För att citera en del av vår transfer: "Kreta är en väldigt bergig ö..."

Och ni har kanske redan höra talas om den berömda Monsterbacken på vägen hem till lägenheten från Almirida. Och det är ju inte den enda backen här på kreta. Och grekerna är ju inte dummare än så att de utnyttjar det kuperade landskapet.

Flera mornar i rad nu har jag upptäckt ett mönster - Här på Kreta så rullar man till jobbet, med både mopeder och bilar utan att ens behöva starta motorn. Hur miljövänligt är inte det på en skala? Kan det även bero på att de verkligen försöker spara varenda slant som går nu när det är ekonomisk kris...

En sak som man då kan fundera något över angåendet "rullandet", är att de någon gång måste bromsa av olika anledningar, vilket uppenbart skulle påverka rullandet. Men nu är ju det trots allt Grekland vi pratar om -Landet där Ne betyder ja och allt annat är knas. Och dessutom på ön där kretensarna gör lite som de själva vill. Men lagar är väl till för att brytas, eller vad brukar man säga?! ^^

Just STOP-skyltarna skulle ju kunna tänkas vara ett mindre problem- om det nu då inte hade vart på Kreta som sagt där stopp betyder lämna företräde; där man kör om när mötande trafik kommer och där de som är inne i rondellen ska visa företräde till de som vill in i rondellen snarare än vice versa. På Kreta finns det ju inget som heter olaglig vänstersväng från motorväg som får gästerna att varje utflykt skrika lite halvförtvivlat med en blandning av förtjusning.

Apropå förtjusning. Idag när jag gick till jobbet fick jag två insikter. Den ena var att vi inom snar framtid kommer att kunna äta vindruvor bokstavligen påväg till jobbet då det går en lång vinodlingsplantage som under senaste veckorna har fått ordentliga druvor.

Den andra insikten var, (får jag först fråga hur många som egentligen reflekterat över hur Avokado växer?) att avokado växer på stora träd. Hur fel blev det inte när jag då i morse svängde av mot hotellet och insåg att det som hängde där uppe i trädet var stora avokado?! Det såg helt sjukt ut. Men asgrymt!


Imorgon är det ytterligare en Knossosutflykt närmare tills familjen kommer! Yay!



Nu har jag tagit reda på hotelladressen om någon nu då skulle vilja skicka brev (som jag fått förfrågan om).

Linda Brodin

Almirida Bay Hotel
Almirida apokoronou
Chania 73008

Crete Greece

.

Dagens datum: 3 Juni 2010

Idag för 3 år sen blev Oscar och jag tillsammans

<3

Nu har det gått drygt en månad sen jag kom hit till Kreta. Ändå så är häpnadsväckande fortfarande många saker nya hela tiden.
Ta till exempel frukosten jag precis beställde in på Frasses.

"Breakfast Francoise" :
En stor kopp engelskt te, Fem skivor rostade fullkornsbröd, Fyra små bebisburkar med olika smaker marmelad, En stor skål yoghurt med honung och färsk mango och jordgubbar, En två decimeter lång Croissant, Fem chokladkakor En skål Nutella och ett glas nypressad apelsinjuice

Jag menar det var ju ingen dålig frukost!

Sa jag att det var för en person?


.

Nu har jag precis avslutat kvällens Bar Quiz med Gustaf.

Idag har jag suttit och skrivit in alla Galluppar (utvärderingsformulär) i intranätet för registrering. Det är ju inte direkt en av de roligaste uppgifterna man har som guide men det värmer att få läsa kommentarer från glada gäster. Jag vet inte hur eller varför, men så fort jag kommer till högen som är från våra danska gäster så finns mitt namn omnämnt flera gånger. Jag vet inte hur jag gör det men på något sätt lyckas jag charma våra danska gäster, speciellt på Knossosutflykterna.

Den här veckan har jag både Imbrosvandringen och Knossos, dagarna efter varandra dessutom. Nu när det blivit riktigt semesterväder med nästan olidlig hetta att jobba i, verkar det som om alla gäster vill passa på att ligga vid poolen istället för att följa mad på utflykter.
Men det kan man gott förstå, vem hade inte velat ligga vid en 54 meter lång pool i 30 gradigt gassande solsken?!

.

Idag har jag tillbringat min lediga dag på följande vis:

07:45 - Gick till Jobbet (ja jag vet nu tänker du: "what now?!"
- men jag hade morgonpromenaden på schemat)

08:00 - Morgonpromenad med gästerna runt bland fåren i olivlundarna.

08:55 - Drack nypressad apelsinjuice gratis från Frasses.

08:15 - Tillbaka på Hotellet för att äta en stor frukost vid poolen.
- Grekisk yoghurt med tokad frukt och havrekli.

09:00 - Städade lägenheten och jobbade på solbrännan.

12:30 - Min Roomie Frida kom hem och vi gick ner till "Ryssen" för att bada i deras pool.

13:30 - Frida gick tillbaka till Barnklubben och jag beslöt mig för att äta lunch på "Pizza Pasta"
med bar-johan, Servis-Karin och Hov- Carro

16:00 - Gustaf kom hem från lokala pärlor och vi bestämde oss för att ta oss en springtur runt
i Plaka för att få bättre koll på vad det egentligen är vi rekomenderar gästerna att
springa någonstans.

17:00 - Vilse någonstans på berget med Gustaf. De från början uttänkta 7 km med 260 m
stigning blev helt plötsligt lite mer än så tills vi kom till a dead end- bokstavligen då
vägen abrupt tog slut och ett stup öppnade upp sig ner mot havet.

19:00 - Hemma igen, 3 liter vatten senare och ett välförtjänt dopp i havet efter en oväntat lång
springtur... Mina ben är som spagetti så det är väl tur att vi båda ska sitta i receptionen
imorgon.


22:32 - Nu sitter jag på frasses efter min skypedate med älsklingen. Åh vad jag saknar honom.
Men det är bara 7 Knossosutflykter tills de kommer nu! Yaay - det kommer gå fort...
(?...!)

Nu ska jag dra till Nikitas Place (Jo det heter faktiskt så... man får avra glad för det man har när man är less på Atlantiz). Piraten Sean, är DJ ikväll. Och jag har lovat att titta in en sväng. -Det är inte helt och hållet bara för att jag vill bli polare med honom och få gratis vindsurfningslektioner...! (A)


.

Idag bar det iväg till Gramvousaöarna på en båtexpedition med Ronja. Snacka om Resekatalogutflykt. Havet var så turkost som det egentligen bara kan bli om det är retucherat med photoshop och utsikten från piratfortet ut över lagunen med skeppsvraket i strankanten var makalös!

Jag lovar att det kommer upp bilder, Snart.

Att förstå danska börjar fungera riktigt bra nu, jag lär mig nya ord varje dag. Mitt gamla favoritord Numse, (rumpa) har nu bytts ut till Lumelykt. (Ficklampa) Hemligheten med att förstå danska är att inte egentligen lyssna på vad som sägs, sluta koncentrera sig på att tyda ord och istället bara "öppna upp öronen" och att dumt stirra ut i ingenting. DEt är då man "hör" vad de säger...

Idag på Gramvousabåten när vi satt i vårat VIP-bås med de andra guiderna, fick jag en gudomlig insikt om att det kan funka på samma sätt med Holländska... (Frågar experten Wiman om det kan vara riktigt?!)

Där satt jag och stirade ut i ingenting med "öppna" öron efter att ha lyssnat på när Ronja malde på om vilka fördelar Danmark (!) skulle ha jämte Sverige, - i vanlig ordning alltså- och plötsligt hörde jag hur Cindy (ja Cindy...) pratade i telefon med någon. Det tog säkert flera minuter till det att jag insåg att hon inte pratade engelska utan holländska.

Nu är ju Holländska ändå ganska likt både engelska och tyska, men för en sekund fick jag en drömsk tanke om att om man bara "öppnar" öronen, så skulle man kanke kunna förstå alla språk. Vore inte det ballt ändå?

Språknörden har sagt sitt och tänkte nu avsluta för att ha skypedate med älsklingen.

.

På begäran av καρδιά

Här kommer på två bilder på mitt grekiska "Frasses":

(Ursäkta bildkvalién, den är tagen med webb cam)

Igår hade vi en sandstorm som drog in över oss från Sahara, temperaturen i den heta luften och den finkoriga röda sanden som yrde runt gjorde att det kändes som att gå i en bastu. Jag svär på att jag säkerligen andades in minst ett kilo 35 gradig sand.




Imorgon startar vi upp "Gamvousa Balos Cruises" - en båttur där vi först stannar till på en Piratö och sedan åker vidare till en blå lagun och badar hela dagen och bygger sandslott. Jag skulle vilja göra ett konstaterande: Jag har ett helt Okey jobb.

Nu sitter jag på frasses och blir bundis med fransmännen som jobbar här brevid - så att jag på min nästa lediga dag ska få lära mig vindsurfa, Jean kan Fixa - säger han. -Det betyder gratis. Hell Yeah! Sa jag att det är underbart att vara guide?!

I måndags så var vi på en extrainsatt utflykt till Elafonisi - den rosa stranden. Barnklubben, jag och ett 20-tal gäster solade och badade hela dagen. Här är vår BK, Mia-Maja och Frida (min roomie) med några av barnen.

Jaha nu ringde precis Sven och meddelade att båtturen blir flyttad till Torsdag på min lediga dag, flexibilitet eller hur var det det hette?! ;P

Så Knossos på Onsdag och Gramvousa på torsdag då, det lär ju bli, tungt...

Igår fick jag ryggsäcken familjen packat åt mig när Gustaf åkte tillbaka hit. Jag kan inte ens börja med att beskriva den underbara känslan att få krypa ner i mysiga sängkläder som luktar som hemma...

Mitt nya grekiska nummer är: 0030 697 256 16 54

Jag kommer från och med nu ha det kortet i mobilen så om någon vill höra av sig är det hit ni gör hit.

Nu ska jag gå upp till Plaka och byta om till arbetskläder och gå och möta upp Ronja för att göra vårat berömda (sen en vecka tillbaka, men endå...) och ultimata Bar Quiz.

.

Jag har fått många som frågat om hur man märker av den ekonomiska krisen här i grekland. Svaret blir: Det gör man knappt. Man kan säga som så att många greker själva knappt vet vad som händer. Något som dock faktiskt hände som följd var att jag fick skjuta upp min Knossos-utflykt en dag för att alla (läs några enstaka, men bland dessa självklart min lokalguide) valde att strejka för att få en extra ledig dag i veckan.

Och det här med lokalguide är ju en annan sak. Bara för att man befinner sig på en historisk plats måste man enligt grekisk lag ha en lokalguide med. Jag sköter betalningen, jag sköter gästerna och jag sköter hela guidningen. Vad gör Lokalguiden? Jo, står under sitt limegröna paraply för att det är för varmt för att stå i den gassande solen i den bakugn som Knossos är. Snacka om ett lättförtjänade pengar!

Nu kom Miro förbi (en kille som jag träffade på Frasses här om dagen och som fick låna min dator för att skicka iväg ett mail) och sa att han betalde för det som jag för tillfället dricker, som tack. Jag har märkt att man kan få väldigt mycket gratis genom ett litet leende och ett glatt humör. ALLA vill vara "kompis" med en så fort man har Langleykläderna på. Det kan ju komma väl till hands tills man får första lönen. Igår fick Mia-Maja ett gratis batteri till sin klocka hos juveleraren i Rethymnon för att jag var med. Då dessutom utan några Langleykläder. Bra jobbat.

Trots att jag haft två "lediga" dagar enligt övriga personalen här, har det vart ett himla flängande runt omkring. Det som servitriserna kallar för mina två lediga dagar har gått ut på att jag tokplugga om Knossos. Alla säger att det är en baggis och att det är chill med Knossos, dock var det ingen av dessa som var villiga att ens byta för en sekund. Jag undrar varför...!

Så idag var debuten. Som Bodil i repan sa: " Man e ikke nogen riktig guide forren man klarat av att guida på Knossos". Vilket alltså nu då borde betyda att jag kan klassa mig som en riktig guide. Yay!

-Och det gick bra! Självklart är man självkritiskt och inser hur otroligt mycket bättre det kommer att vara senare under säsongen då man faktiskt kan allt utantill utan fusklappar mellan stoppen. Men ändå fick jag toppenbra betyg av gästerna. Ett särsklit trevligt par gav mig otroligt nyttig feedback och jag fick dessutom en lite handbok "som du inte kommer att behöva men som kanske kan hjälpa till att hitta nya trådar" om Kreta.

En annan gäst stannade mig påvägen hem nu och sa att jag lätt förtjänade 10 av 10 möjliga för guidningen idag. När man får höra sådant känns det som att man går på små rosa moln. Helt underbart!


Jag har även försökt hinna med att upptäcka ön lite medans jag haft chansen. Mandorf och jag tog en cykeltur mellan hans pass i repan och cyklade bort mot Soudabukten för att upptäcka omgivningen. Men hur tänkte egentligen grekerna när de byggde sina vägar och visste att jag skulle tillbringa ett drygt halvår här? De fattar väl att de inte bara kan ha uppförsbackar överallt! Enligt logiken borde det ju någonstans också då slutta ner, men inte här i almirida! Oavsett vart du vänder dig har du alltid en uppförsbacke framför dig.

Så igår tog vi därför bilen och drog iväg på en road trip till lite olika stränder men även hela vägen till Rethymnon och sedan hela vägen över till Chania där jag fick Dejá vu från drygt tio år tillbaka.

(Nu kom min polare på Frasses, Mancho, in med lite snacks. - jäkla service här!)


Det får nog avsluta för den här gången. Imorgon har jag en dubbel transfer med 200 nya gäster som kommer vilket betyder att jag får jobba 8-22 pass imorgon.

Schemat för följande vecka ser i runda slängar ut som förra då att jag har fått samma två utflykter plus ytterligare en extra tur! Jisses...



Kalinichta!

Igår var det min debutguidning på egen hand. Turen heter Lokala Pärlor och är en av de svåraste utflykterna vi har, efter Knossos. Turen har 5 stopp där vi besöker en fascinerande vulkanstenby upprättad av en konstnär.

vidare åker vi till Aptera, en grek -romersk utgrävning uppe på ett berg och vandrar omkring och ser på ruiner från romarna. (Ett tillfälle då de där obegripliga Latinlektionerna jag tog i två år faktiskt kom till handa!)

Sedan åker vi till den greksika familjen Braoudakis lantgård och destiliri där vi får en guidad tur om hur de framställer vin, raki, ozou och olivolja. Väldigt vänlig och trevlig familj med fantastiska kryddor och olivprodukter. väldigt omtyckt stopp av gästerna.

Efter det åker vi vidare till en gamal fiskeby vid namn Gergiopoli där gästerna får lite fritid att ströva omkring. Sista stoppet är Gavalochori, där vi äter en typisk greksik lunch (mezes) ungefär som tapas, smårätter. Gästerna som åker med på den här turen är oftast den äldre generationen, det svåra ligger därför i att de oftast är de som är de mest kräsna gästerna och som ställer högst krav på att guiden kan sin sak.

Innan utflykten var jag ganska nervös, men allt flöt på jättebra och timingen var nästan perfekt vilket var otroligt eftersom jag bara åkt vägen en gång tidigare!
Vid lunchstoppet fick jag mycket positiv feedback av nästan alla gäster och de som såg extra skeptiska ut var jag noga med att smöra lite extra för. Jag fick åtaliga gånger höra hur otroligt kunnig jag lät och lunchen övergick i att de runt mitt långbord gjorde en sport av att försököa komma på en fråga som guiden inte kunde svara på. Haha. (De lyckades dock inte hitta något som jag inte kunde svara på!)

Påvägen tillbaka drog jag myten om hur vinet kom till folket i grekland, just för att vår busschaufför hette Dionyssos- vilket enligt den greksika mytologin är vinguden. Jag fick ett gott skratt från hela bussen och en stor applåd, och ytterligare en senare när jag tackade för mig.
Så det kunde ju inte ha gått bättre! Gäster har tillochmed kommit in i receptionen idag och sagt till mina chefer vilken otroligt trevlig tur det var igår. (Det måste vara ett bra betyg!)
Idag har jag hela dagen till att plugga på inför Knossos som jag ska köra på Torsdag (Har ändrats från onsdag då alla greker tydligen strejkar)

Det jobbiga är ju nu att alla förväntar sig att jag ska vara lika bra på Knossos som jag var igår. Snacka om prestationångest!

Pluggapluggapluggapluggaplugga!

.

Kalispera

Nu har vi tre guider fått följa med på de tre utflykter som vi öppnat än så länge. I tisdags vandrade vi i Imbrosravinen med vår inhyrda brittiske guide, Ivan. Otroligt trevlig kille som berättade många galna historier. Och igår var vi med Sven till Knossos. Och vi kan ju konstatera att det är en hel del att lära in!

Idag har jag stått i receptionen med vår grekiska receptionist Vaso och lärt mig systemen förhur vi betalar rumsnoter. Börjar få ett grepp om saker och ting nu.
Fick tydligen besök av en viss Jonna och Jana här om dagen, Tyvärr kom jag hem tre timmar senare från Knossos och fick veta att jag missat dem. Hade vart underbart att få träffa på en vänlig själ och prata av sig lite.

Idag har vi fått det första tecknet på ordning här. Schemat för den här veckan ser ut som så att jag både fått "Knossos" och "Lokala Pärlor", vilket är de två tyngsta utflykterna vi har. Dessutom har vi dubbel transfer imorgon från Stocholm och Göteborg. Jag får se det som en utmaning och en antydan på att de tycker att jag är så bra att jag kommer klara av det. Vilket återstår att se...

Status: Förväntansfull och spänd på allt som händer samtidigt som jag är toknervös över Knossos på Onsdag.

Lite härliga bilder:

Här bor vi guider

Imbrosravinen

Statstur i Rethymnon

Imorse när klockan ringde så hängde det mörka moln över bergen och det var helt mulet. Så för ovanlighetens skull tog jag på mig jeans. Ett Stort misstag. Nu skiner solen som aldrig förr och vissa av bakgatorna blir som en bakugn, inte minst monsterbacken. Det var rent fördjävligt att ta sig hem för lunch.

Idag har Ronja och jag haft receptionspasset med Vaso. Börjar få ett grepp om saker och ting där nu. Känns bra. Nu sitter vi på Frasses och väntar på att klockan ska bli halv fem för att ha personalmöte.

Första chansen jag får ett par timmar ledigt i sträck nu så ska jag försöka ta mig till grannbyn för att fynda på det stora supermarket. Vi behöver verkligen städa lägenheten, typ svabba och damma av allt innan vi kan packa upp ordentligt. Är verkligen less på att ha hela mitt liv i en stor resväska.

.

Kalimera, Kalimera!

Nu är det min tredje dag här i Almirida men jag inte riktigt landat här än, väskan är fortfarande halvt ouppackad och jag har sovit väldigt få timmar sen jag kom hit. Allting känns fortfarande väldigt overkligt och jag kan inte riktigt fatta att jag ska vara här till november!

Och vilken lägenhet! Här jag har nu i två månader gått och målat upp mitt boende som ett 12kvm litet krypin inklämt i någon grekisk gränd. (För visso så är det vad Servispersonalen bor i.) Annat är det för oss guider. Lägenheten behöver dock städas och dammas en del men med den här utsikten vi har, kommer resten att flyta på som olivolja i solsken!

Utsikten från balkongen

Samma kväll jag kom hit vilket var i fredags, fick jag köra min första transfer, själv. Jag kan ju säga som så att det kunde ha gått bättre men det var inte heller dåligt med tanke på omständigheterna. Jag fick ett manus som jag läste innantill så gott som jag kunde under den första halvan då det fanns gatuljus som lyste upp papprena. Andra halvan fick jag i ren panik improvisera ihop något fantasifullt om vägen som vi åkte på, vägen som jag bara åkt en gång – då i dagsljus. Busschauffören undrade om det var min första transfer. Haha. Det väsentliga är att jag fick med allt viktigt. Men du kan det förhoppningsvis bara gå bättre och bättre!

Idag hade vi lyckligtvis en introduktionsdag där Ronja och jag fick följa med Sven på en utflykt. Lokala Pärlor - En helt underbar tur med en fantastisk grekisk lunch i form av Mezes (smårätter)

Stenbyn Koymo

Söta små griskultingar på gården i Koymo.

Fortet uppe i Altera

.

Wohoo! Än så länge är mitt plan imorgon fortfarande tillgängligt! (Hoppas, hoppas!)

Därför slog det mig imorse när jag stod och hällde upp juicen, att jag lika gärna kunde ta allt eftersom det är min sista frukost hemma på väldigt, väldigt länge.

Det slog mig också att jag förmodligen behöver packa om och se över resväskans innehåll för en fjärde gång. Jag kan ha ändrat mig. Igen.

Vi är nu alltså uppe i +5 dagar övertid. Oscar frågade mig igår när jag hämtade honom vad jag egentligen hade haft för mig hela veckan... Jag försökte svara något i stil med "Tagit tillvara på tiden antar jag". Men egentligen har jag i fem dagar bara fördummat mig själv genom att försöka lära in innehållet i ca 30 montrar på ett museum. Det är definitivt svårare än det låter, speciellt när du inte ser föremålen i fråga du ska prata om... Därför har detta allt för ofta slutat i att jag hamnat framför ett antal HIMYM-avsnitt. Men om någon gäst vill diskutera serien så är jag inte sen att hänga med nu! Haha

Status: Det snöade igår. I vanliga fall hade jag blivit aningen depressiv över det, men så som det ser ut nu så kommer jag om ca 17 h vara påväg från det här hemska `låt oss nu alla börja om vårprocessen igen` - vädret.


.