Lussebak

Lussekatt, lussebulle, lussekuse, saffranskuse, julkuse, förr även dövelskatt eller dyvelkatt.

Häromdagen bakades det härligt saftiga lussebullar, vad jag trodde skulle vara lagom till Lucia. Idag, två dagar senare är de 40 gyllengula bullarna uppätna. Utan att hålla sig till regler försvann de i en dimma av Nutella. Här kan vi verkligen inte prata om att "Ta seden dit man kommer". Men det var ett tappert försök att visa hur vi Svenskar firar denna ursprungliga Italienska, eller egentligen Sicilianska, tradition med gula bullar.

"Enligt sägnen gav djävulen, i kattens skepnad, barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn.För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan."

På Sicilien firar man St. Lucia genom att äta de berömda risbollarna, eller Aranchini som de heter. Under den 13 december finns det enligt min källa "ingenting annat att äta på hela ön" det ska minst nog bli spännande att fira en annorlunda Lucia utan lussetåg, tomtenissar på hustaken och julmust. Förhoppningsvis visar någon av de lokal tv-kanalerna firandet i Siracusa, Lucias hemort, och därmed Sveriges luciakandidat som enligt traditionen leder precisions.tåget och de 40 männen bärandes på Lucias underarm (den enda del av hennes kropp som finns kvar på Sicilien) i silverskrinet på 146 ton.

Facebook

Det tråkiga med facebook-världen är att när det väl händer något värt att blogga om så går det så mycket snabbare att bara lägga upp en bild och en sammanfattande statusmening istället för att skriva ett kul inlägg om det. För det ligger väl i människans natur att hitta den snabbaste lösningen till allt i den stressade tillvaron vi lever i numera?

 Darn u Facebook for making life too easy! 

Comeback

Det här med uppdatering är inte riktigt min starka sida. Min troligtvis sista säsong som reseledare har passerat (man ska aldrig säga aldrig, men jag känner mig rätt färdig med det hela). Och inte ett enda blogginlägg har jag lyckats lägga upp sen jag lämnade Egypten. Så när jag slutligen (efter många om och men för att försöka komma ihåg mina inloggningsuppgifter rätt) loggade in på sidan, var allt nytt och flashigt. 

Bloggstatistiken visar att några trogna följare, trotts min frånvaro, tittar in lite nu och då. Min första tanke gick till min familj men det visade sig att det är 5 personer från centrala Amerika och Alaska. Spännande. Vilka ni nu är så tackar jag för att ni uppdaterar min läsarstatistik varannan dag utan inlägg. 

RA = MBAEFFFE

Nalle Puh-chokladkalendern är öppnad. "Sista gången jag ser dethär"-känsla på sista Nilenkryssningsveckan E V E R och morotsdiet inledd.

Sverige om 19, Sicilien om 20!

Det börjar med att man aningen lättsamt startar en inofficiell nedräkning inför själva nedräkningen. Men när är det okej att starta en officiell nedräkning? En månad? När det väl börjar närmar sig så tänker man "om det ändå bara var mindre än en månad kvar!" Och när man sen väl når det delmålet så är de där 20 dagarna pest och pina. Hur kan det komma sig att allt ska gå i slowmotion när man närmar sig sitt mål?

Så vad ska man ta sig till ensam på ett kryssningsfartyg på Nilen i två veckor med TVÅ GÄSTER TOTALT på 82 bast? Nyckelord: SOLBRÄNNA.

Det vore ju fy skam om man kom hem endast för 24h och inte hade någon bränna att visa upp. Vad ska vänner och släkt tro, att man jobbat hela säsongen?! Så projekt solbränna har satts i rullning med tron om att en morotsdiet (vilket egentligen startade med att morötterna är förbaskat mycket godare än allt annat på buffébordet. Morotssoppa, morotsbröd och varför inte rårivna morötter i all ära?) kan vara hemligheten till en snygg, jämn, hållbar, solkysst kropp. Jag och solguden RA ska bli bästa vänner nu.

RA = MBAEFFFE My Best Acient Egyptian Farao Friend For Ever

Sicily 2012!

Bryter veckans trend med att misslyckas med att fira med god middag.

Middag: Kina Take away. Får 1 av 5 toasters.

(Btw, någon mer jag som starkt ogillar människor som hela tiden ska uppdatera hela världen (läs facebook) om vad de ska äta varje kväll? Gärna med bilder dessutom? Och gärna varje dag?) Bakverk å andra sidan är jag helt för.

I LOVE YOU SICILY!

Nu är det bekräftat. Officiellt. Vi utropar: Äntligen! Det blir rundresor på Sicilien i sommar!

Woooooop Woooooop!!!

Åh det känns så bra att jag nu kan njuta riktigt ordenligt när jag åker dit på lördag och inte behöver fälla allt för många tårar när jag åker tillbaka till Hurghada. - För nu VET jag att vi ses snart igen... ^^

Lovebox - Here I come!

En Reseledare

Dag 2 i studentlivets anda. Middag: Tagliatelli med Ketchup.

Idag har jag nog haft den längsta hotellservicerundan sen jag kom hit. Vad hinner egentligen hända på 11 hotell? Niente.

Och vad hinner hända i bilen mellan de olika hotellen när man dessutom har jourtelefonen?

Vad var det vi sa i examenstalet för ett år sen?

RESELEDARE ÄR VÄL INGET JOBB?

Reseledare måste vara världens enklaste och, framförallt allt, roligaste jobb. Inte sant? Tänk att få ha betald semester. Och inte krävs det någon särskild utbildning. En reseledare behöver inte kunna så mycket.

Utom språk förstås. Några års universitetsstudier i ett par olika språk är naturligtvis en bra grund. Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom sjukvård förstås. Det är verkligen inte dumt om reseledaren är sjuksköterska eller läkare. För att inte tala om mentalvårdare. Reseledare måste kunna svara på olika mediciner som hjälper mot solsting, värmeslag och förfrysningar. Diarreér och förstoppnigar skall kunna lösas. Enklare typer av hjärtsvikt, nervproblem samt givetvis akut alkoholförgiftning. De mediciner och sjukdomar reseledaren inte känner till lär hon/han sig snart. Resenärerna är mycket generösa när det gäller att dela med sig av sina sjukdomar och mediciner. Samt släktingars. Och vänner. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.

Utom juridik förstås. Vad får och –framför allt- vad får man inte göra i detta land? Vi svenskar är vana vid att det alltid finns någon som talar om det för oss. Det skall reseledaren kunna. Får man smuggla äkta mattor, om man låtsas att man tror att det är oäkta? Får man gå nedför trappor utan att hålla sig i ledstången? Får man skratta utan hjälm och hur får man ut sitt resesällskap ur finkan? Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom historia förstås. Det är väl ändå skamligt att betala en massa pengar och inte få en guide som har åtminstone Alf Henrikssons kunskaper. Hade man velat läsa en massa själv, hade man ju inte valt en guidad busstur. Lite kan man väl ändå kräva. Annars är det inte så mycket en reseledare behöver kunna.

Utom gedigen kunskap i matlagning och vin förstås. Några år i Grythyttan skadar inte. När man reser till en ny plats vill man naturligtvis veta allt om traktens restauranger, vad som serveras, hur det är tillagat och vilket sorts vin passar bäst till vilken sorts mat. Har inte reseledaren ätit på alla restauranger? Märkligt. Vad gör de egentligen år efter år på samma resmål? Solar och badar mest förstås. Eller åker skidor. Nej, det är inte så mycket en reseledaren behöver kunna.

Utom psykologi förstås. Det är alltid några resenärer som blir osams, drabbas av paranoia, vänsterprasslar eller försöker byta sin fru mot ett par kameler. Sådant leder ofta till psykodramer. Vem skulle lösa det om inte reseledaren? Att ha erfarenhet från dagis, mentalsjukhus och/eller socialarbete är inte dumt. Har man varit morsa eller farsa på stan är det en fjäder i hatten. Annars är det inte så mycket reseledaren behöver kunn.

Utom meteorologi förstås. Hur blir vädret i morgon? Är det någon idé att åka med på bussturen eller är det bättre att passa på att sola? Hur blir vädret i övermorgon och hur är det hemma? Regnar det i Sala? Vet inte reseledaren det? Märkligt. Man har väl betlat för att få lite service. Nej, det är inte mycket reseledaren behöver kunna.

Utom lite administration förstås. Det handlar bland annat om enkalre typer av kontorsarbete, som att ta hand om växling och deponering av pengar, ordna utflykter, bussar, bilhyror och vespor, arrangera välkomstmiddagar, barnpassning, kontakten med huvudkontoret i sverige, skriva rapporter och fixa rum, när det inte finns några.

Dessutom är det bra om reseledaren är utbildad musicalartist med författar talanger. Det gör det lättare att få jobb. Sjunga och dansa ska väl reseledaren ändå kunna. Man har ju inte rest på restplats. Lite show är väl det minsta man kan begära.

Nej, det är verklgien inte mycket man behöver kunna för att ha betald semester. Det känns skönt att veta, att reseledaren inte är överbetald. Ett par tusenlappar i månaden. Brutto. Det är helt OK. De får ju mat. Ibland får de till och med ett rumm som de får behålla hela säsongen.

Något som hände idag är väl egentligen inget man ska ringa hem till Svanberga och berätta (så jag får väl hoppas att mammi & Pappi inte är här och läser längre när det vart så dåligt uppdaterat. Idag krockade jag på väg till Grand Seas. Relativit rejält. Bilen är relativt paj. Jag fick en relativ adrenalinkick och blev relativt rädd och chockad men är mer är relativit okej. Allt jag fick var en muskelsträckning i höger arm och fot. Föraren var duktig på att manövrera bilen i allt snurrande.

Relativt dumma är de där egyptiska förarna som kör utan lysen, får för sig att på en mörk raksträcka byta fil till höger och vänster på en trefilig enkelriktad fartled.

Nedräkningen kan börja!

I skrivande stund sitter jag (som i forna dagar då man levde på en skål nudlar till middag) och skriver. Varför?

Jo, i ärlighetens namn så är det inte bara för att aptiten är låg pga av rejäl förkylning -tack vare den ickeexisterande isoleringen i fönster i hurghada. Utan det beror snarare på att jag spenderat hela min månadslön (! låter värre än vad det är, icke att förglömma att jag fortfarande bara har en reseledarlön...) på endast ett köp! Men SÅ värt det!

...Tills det att man får bita i det sura äpplet då man inser att man har 86kr kvar att leva av i början på månaden och med svansen mellan benen ringa till sin Pappi och fråga om ett tillfälligt bidrag... pinsamt.

MEN, stoltheten svald och nedräkningen har startat: på lördag åker jag på SEMESTER.

Jag tror att jag äntligen får tid till att börja läsa en av de tre böckerna som min morbror gav mig i födelsedagspresent i april.

Resan går:

Hurghada - övernattning på Kairos flygplats - Rom - Palermo. Ett fantastiskt flygplatsäventyr!

Nu ska man inte vara bitter för det. Efter de senste 3 veckorna då vi haft dödsfall, folk som ramlar ned för trappor, hamnar i koma av quadolyckor i öknen, paprikatanter, våldtäcktsförsök, folk som blir antastade av manliga massörer som efter 12h på polistation istället visar sig vara ren lögn (?) då de bara är ute efter en riktig tv-amerikansk stämning och först begär 500 000 euro från oss, sedan från hotellet och sist av massören - så får man ju ändå hålla den positiva andan uppe.

Det känns ju ändå tryggt att veta att det finns de psykiskt instabila människorna som håller upp balansen för oss andra.

Appropå balans. Veckan innan jag åker så är jag för första gången ensam hemma i lägenheten då mina två rumskompisar är på Nilenkryssningen. Trist men samtidigt skönt att få lite ordning. Även om jag har de två sötaste roomisarna så är de inte riktigt lika måna om ordning och reda som vissa andra i hushållet.