fredag 20 maj 2011

Dagens ord: Infine

Det tog 1 månad och 3 dagar i maffiosornas pastaland tills alla bitar äntligen fallit på plats.


Aningen nervös men hoppfull, hämtade jag idag stolt ut mitt nya Visakort, ovetandes om de för en dryg vecka sen verkligen hade förståt mig och mitt problem, rätt. Jag kan nu stolt klappa mig på axeln och säga "bra jobbat Brolle, din lossasitalienska slog rätt den här gången". Hur kan det ens vara tillåtet att inte en enda person inne på ett bankkontor, inte kan ett enda ord engelska?

Men om det är nånting jag lärt mig sen jag kom hit så är det att vara tålmodig, ihärdig och att understryka allt med handgestikuleringar (givetvis med ett leende på läpparna) - Gör man detta så går det nästan att få vad som helst. Nästan.


Så vad hinner man göra på Sicilien under 1 månad och 3 dagar när man jobbar 6 av 7 dagar?

Jag har...

- Åkt vilse ett så där dussintals gånger.

- Åkt tåg till huvudstaden.

- Bildat en fyrvägsfil på en normal tvåvägsfil.

- Snittat 160 km/h på motorvägen i en Fiat Panda och kört om en Ferrari.

- Bytt boende tre gånger.

- Sprungit genom varmt lösliggande lavagrus upp till anklarna på 3000 meters höjd för att nästan ramla ner i ett ångande hål bara för att få den där bilden.

- Ätit den godaste Gelato con brioch. E v e r .

- Fattat tycke för Kaffeglass.

- Sprungit barfota på sandstranden.

- Med tåspetsarna precis missat The game när grindarna gled ihop framför mig för att hindra mig från il migliori risultati mellan Palermo - Milan på Stadio favorita.

- Blivit hoppfull vid synen av lakrits i en matvarubutik, bara för att bli djupt besviken. Vad trodde jag egentligen? Inget kan slå den svenska laktitsen...!

- Köpt mig 2 ursnygga Coppola bara för att få konstiga blickar från cigarrrökande äldre Sicilianska herrar.

- Påbörjat ett Gudfader-marathon.

- Fått full pott i kunskap och service på Kvallisarna av samtliga gäster från mitt hotell, utom två som av någon anledning fått för sig att jag bara var "näst bäst" förra veckan.






onsdag 4 maj 2011

I am alive! Nu har första veckan med gästerna kommit och gått och det har vart en vecka med blandade känslor och mycket jobb (!)

Men det brukar väl sägas att det ur allt ont också kommer något gott, och missnöjda ospec-gäster kan man ju minst sagt påstå att vi haft.

Och det är väl inte mer än rättvist att något riktigt roligt och trevligt inträffar också?

Jag har främst en person som jag skulle vilja tacka och dedikera det här inlägget till, personen som hjälpt mig att överleva den här "första veckan" och som fått mig att le även i de mörkaste av stunder.

Det här är till dig Charlie, även om jag vet att sannolikheten är minimal att du någonsin kommer att läsa det.

Vem vill inte ha den charmigaste och sötaste killen på hotellet som flörtar med dig öppet i restaurangen med sina långa ögonfransar, som varje morgon förtjust sjunger ditt namn när han ser dig och som smyger fram till dig, tar din hand i sin och viskar: " jag tyckerrrr väldigt mycket om dig" men en underbart skorrande Lund-dialekt. ?!


Han må vara blott 4 år gammal nu men Många hjärtan kommer att bli krossade, det är en sak som är säker!