Söndag. Reception...

Enligt Poseidon ska det under veckan bli lite molnigt. Varmt och kvavt, ingen gassande sol = Väder som inte ger ångest över att man borde ligga ute och steka på balkongen för att försöka bevara något av den gyllenbruna bränna man lyckats åstadkomma under snart 5 månaders tid.




Tidigare känt är att Fridas och min lägenhet säger mycket om de som bor där. I ena halvan av rummet är alltid sängen prydligt bäddad, golvet rent och hyllorna staplade av saker i systematiska koder beroende på längd, färg och typ. Den andra halvan brukar inte ens vara mödan värd att beskriva.

Men för en månad sen förändrades plötsligt något, den tidigare prydliga delen av lägenheten tappade systematiseringen, kläder började täcka alla ytor och till slut gick det så långt att ingen av de inneboende verkade orka ta tag i det oändliga kaoset. Det var en mörk tid för lägenhet nr. 5 i Plaka.

Men så en dag när Kakan, som egentligen är inneboende hos oss i nr. 5 pga av att hon varken har kök eller balkong i sin lilla kakburk, och som egentligen, förmodligen bidrgit en del till diskberget, var ledig och skulle koka pasta i vanlig ordning på siestan hände något sensationellt.

Det här var vad jag hittade när jag kom hem efter Knossosturen, utmattad och trött:

Hej Pinglorna!

...Jag kan förklara!

hmm, jo, alltså... jag kom hem från jobbet och skulle koka pasta och så råkade jag titta mig omkring och så började jag diska lite och sen gick det bara av farten...
I hope you dont minde...

cookie Love to you! <3


Ps: Hoppas ni haft en bra dag!

Ps 2: Tretiofem vattenflaskor, WTF?!?!

Ps 3: Jag la alla papper jag hittade på kylskåpet...

Ps 4: Frida, Börja andvända dina nya kläder!

Ps 5: varför var det sandlåda på soffan?

Ps 6: Varför har ni så mycket arbetskläder?! :O

Ps 7: jag hittar fortfarande inte mitt halsband. :(

Ha en fin kväll!


Love from Cookie

Förmodligen var det pga att hon letade efter sitt halsband som hon började rota runt. Men oavsett anledning så var det guld värt! Alla kläder låg fint hopvikta på soffan i små söta högar, disken stod i diskstället och ytorna var rena. - Cookielove <3





Nu har jag precis vart nere i restaurangen på välkomstmöte för den danska yoga och pilatesgruppen som jag var och hämtade igår kväll. Vi har väldigt mycket gruppreosr för tillfället på hotellet. I fredags kom även en stor tennisgrupp som bokat upp alla våra tennisbanor för veckan och igår lämnade jag den danska läkargruppen.

I onsdags hade jag något av en utmaning då jag hade två bussar själv med gäster till Knossos, var av den ena var full av endast danska högutbildade läkare. Jag tror det är rekord den här säsongen. Det var verkligen en utmaning att organisera för en så stor grupp på palatset och guida på Åsa-vis - två bussar på samma gång.



.

I torsdags var jag och Daniela lediga tillsammans och beslöt oss att ta tillfället i akt att åka någonstans. Roadtrip till Falasserna. Det är ju inte ofta jag får vara ledig tillsammans men en annan aktivitetsledare och det varade inte länge då Danni den här veckan även hon ansluter sig till sekten "onsdagslediga". Tur är väl då att jag har vår nya brittiske bartendern Leon "lemon" som lyckligtvis alltid är ledig dagtid om man bara lyckas locka med något tillräckligt bra för att få honom upp ur sängen.
Så efter drygt halva säsongen här på Kreta tog jag mig äntligen iväg och besökte den stranden som jag under 4 månaders tid nu har rekommenderat våra gäster att åka till.








Som avslutning på en undebar dag med lunch som bestående av 1o olika osträtter blev vi hembjudna till Leons familj som firade hans systers födelsedag med BBQ, Chokladtårta och Kareoke där Danni och jag tvingades upp för att framföra Dancing queen med ABBA bara för att vi var svenskar...

Nu har "hösten" börjat smyga sig på oss här på Kreta.

Nu när man går till jobbet är man fortfarande fräsch och luktar nyduschad när man kommer fram tio minuter senare. Man klarar av att sitta ute på balkongen och äta lunch på siestan utan att avlida och vissa kvällar kan man nästan, men bara nästan, ta på sig något långärmat eller en tunn jacka när man ska gå ut.

I och med att hösten kommer så kommer oftas även mörkret hemma i Sverige. De senaste fem dagarna har vart väldigt mörka i Plaka nr. 5. Min lägenhet har vart strömlös i nästan en hel vecka. Bedrövligt. Nu kan man ju tycka att det inte är så farligt ändå eftersom jag till 90% av min tid befinner mig på jobbet och mitt på dagen på siestan är det ändå ljust. Men det innefattar även att det lyx som man har, så som en spisplatta och air-condition, inte längre existerar.

Och det är fortfarande kvävande vaaaaarmt på kvällarna här.



Veckan som gått har vart helt galen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Allt nytt händer bara på en gång. Jag vet även att jag måste skärpa mig och lägga upp alla bilder jag tagit och berätta men det känns som att jag aldrig har tid nu mera.


Nu ska jag illa kvickt ta mig hem och upp för monsterbacken som väntar mig, innan någon annan galen gäst håller mig kvar ytterligare.



Begreppet övertid existerar varken i det här landet eller i det här yrket...

Kali nichta.

Idag när jag gick hem från jobbet så mötte jag precis vid foten av monsterbacken, något som gav mig ett släng av hemlängtan. Jag kom att tänka på Glassbilen som alltid kommer runt sjutiden på tisdagar.


Här i grekland finns det ett liknande fenomen, men istället för den igenkännande signaturmelodin: "Dananana dananana, danna danna danna"

är det här något i stil med:

"Toooomados, potaaados, tooomados..... ah georgio! Jasu, te kanis....?"

Vi har en grönsaksbil som kör runt runt med megafon och säljer grönsaker. Och ärligt talat så vet jag inte om han någonsin får varken sina potatisar eller tomater sålda då han alltid hinner träffa på någon längs vägen som han bara måste stanna och prata med.



Under veckans gång har jag fått höra samma konstaterande från alla möjliga personer. "Det är inte lång tid kvar nu" och "Tiden kommer att gå så fort sista tiden nu att det kommer kännas som att det är imorgon du åker hem." Till och med busschauffören Nikos frågade mig idag när vi stänger igen för sässongen.


Hur mycket det än glädjer mig att snart få komma hem till min älskling och min familj igen så kan jag inte hjälpa att få lite panik. Har jag hunnit med att göra all jag vill innan jag måste åka hem till Sverige igen?

Svaret på den frågan blev en lista (jag älskar listor av alla slag!) av saker jag måste hinna göra, den lyder såhär:


* Boka resa till Santorini och få uppleva vykortsgrekland.

* Ta en båttripp till Lotrou

* Gå Samariaravinen med Gustaf (man kan inte ha arbetat som guide på Kreta utan att ha gått Samaria...! )

* Besöka den näst största insjön på kreta

* Åka till Heraklion utan att besöka Knossos!

* Lära mig spela squash

* Åka jetskii

* Åtmindstonde prova på vindsurfing EN gång till innan jag ger upp den idén.

8 punkter - betyder att jag har 8 veckors planering framför mig eftersom jag bara har en ledig dag i veckan... Hur många veckor är det kvar nu? (hur många knossos?)

Ca. 9 det ger en lite perspektiv på saker och ting.