+3 dagar och det börjar inte se ljusna. Ser lika mörkt ut som det gör på Island...

Nu har jag suttit i telefonkö i två dagar och lyssnat igenom alla Beatles album i Norweigans telefonkö för att försöka boka om min biljett. Idag, tredje dagen, kommer jag äntligen fram till en söt och blyg liten (han lät liten) Norrman. Det märktes snabbt att han inte direkt var bekväm med att jag pratade svenska och gjorde sitt bästa för att prata med mig, vilket resulterade i att han upprepade varje konstigt ord som schema med minst tre olika uttal för att försäkra sig att jag förstått vad han menat. Nån gång måste han ju få det rätt. Söt.

Han visste dock inget om några plan som skulle flyga och hittade inte heller min tidigare bokning, vilket resluterade i att han vi inte kunde göra något. Han kunde dock försäkra mig om att om jag vill komma iväg så kan jag få min pengar tillbaka och att jag skulle försöka boka med något annat bolag. (Han lät lättad när jag tackade för mig.)

Så nu är det bara att börja om då? Yay...


Status: Tillbaka på ruta ett. What to do now..? Jag är så less på att bara sitta och vänta. Jag blir inte klok på det här. Får hoppas på att torsdagen kommer med glada nyheter då dagen anses vara The big day för flygen till Kreta.


.


.