Jag kan ju inte påstå att mina bussrutiner sitter kvar, att ha bott i en gammal fiskeby där allt som funnits i min bubbla funnits på gångavstånd (eller egentligen inte, men då har man bara lärt sig att acceptera faktum om man inte kunnat få lift på en italiensk gul scooter...)

Därför sitter jag här nu, hemma i kalla sverige och skriver mitt första inlägg sen jag kom hem för en vecka sen. Känner mig fortfarande ur form en vecka senare och har inte riktigt förstått att jag nu är hemma-hemma.

Missade precis bussen in till norrtälje, har packat den största och tyngsta väskan någonsin som skulle få folk att ifrågasätta att jag kanske var påväg att ta en sväng förbi Kreta igen. Vore inte en dum idé... Idag har vi vår riktiga sista transfer, champagne med Mandorf på flygplatsen.

Men nu sitter jag istället redo att åka in till Campus för den första campusfesten på länge, väska packad med maskeradkläder för ett sistaminutenbeslut (eller "menuplan" som en sur gul vän till mig skulle ha utryckts sig) joes välkända pandoras ask, massa drickspel och till sist offenciven. Allt är påväg tillbaka till det som var innan.

Nu måste jag väl antagligen springa för att inte missa min nästa buss... tusan också.