Jag vet inte om det är tillåtet att kalla det en hobby, eftersom jag inte gör det mer än max två gånger per år. But from time to time, så tar jag fram mina dukar, penslar och oljefärger och kladdar lite. Varje gång frågar jag mig varför jag gör det så sällan.

Det kan vara av den anledningen att...

1- det är en förskräckligt dyr hobby, eller

2- det är så tidskrävande att jag behöver isolera mig från omvärlden ett par dagar.
Eller som jag just insåg till min förskräckelse;

3- vissa av mina färger är *plats för ett väldigt starkt adjektiv* miljöfarliga!

Hur kan jag ha missat etiketten på tubens baksida i 6 år?

Mycket giftigt för vattenlevande organismer. Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattemijön. Undvik utsläpp till miljön.

Stackars vattenlevande organismer! Jag tänker inte gå in på hur jag har gått till väga vid rengöring av penslar och dylikt...(!)

Ironin ringer i öronen precis som mottot vi messade i 3 års tid i gymnasiet:
" Tänk på den hållbara utvecklingen!"

Kanske är bra att jag bara gör det två gånger om året... Men å andra sidan tar det betydligt lägre tid innan jag kan uppnå mitt slutmål att kunna försörja mig på att sälja mina verk till dyrt betalade piprökande whiskeydrickande politiker, innan jag kan flytta in i min engelska herrgård på de grönskade brittiska slätterna...