I skrivande stund sitter jag (som i forna dagar då man levde på en skål nudlar till middag) och skriver. Varför?
Jo, i ärlighetens namn så är det inte bara för att aptiten är låg pga av rejäl förkylning -tack vare den ickeexisterande isoleringen i fönster i hurghada. Utan det beror snarare på att jag spenderat hela min månadslön (! låter värre än vad det är, icke att förglömma att jag fortfarande bara har en reseledarlön...) på endast ett köp! Men SÅ värt det!
...Tills det att man får bita i det sura äpplet då man inser att man har 86kr kvar att leva av i början på månaden och med svansen mellan benen ringa till sin Pappi och fråga om ett tillfälligt bidrag... pinsamt.
MEN, stoltheten svald och nedräkningen har startat: på lördag åker jag på SEMESTER.
Jag tror att jag äntligen får tid till att börja läsa en av de tre böckerna som min morbror gav mig i födelsedagspresent i april.
Resan går:
Hurghada - övernattning på Kairos flygplats - Rom - Palermo. Ett fantastiskt flygplatsäventyr!
Nu ska man inte vara bitter för det. Efter de senste 3 veckorna då vi haft dödsfall, folk som ramlar ned för trappor, hamnar i koma av quadolyckor i öknen, paprikatanter, våldtäcktsförsök, folk som blir antastade av manliga massörer som efter 12h på polistation istället visar sig vara ren lögn (?) då de bara är ute efter en riktig tv-amerikansk stämning och först begär 500 000 euro från oss, sedan från hotellet och sist av massören - så får man ju ändå hålla den positiva andan uppe.
Det känns ju ändå tryggt att veta att det finns de psykiskt instabila människorna som håller upp balansen för oss andra.
Appropå balans. Veckan innan jag åker så är jag för första gången ensam hemma i lägenheten då mina två rumskompisar är på Nilenkryssningen. Trist men samtidigt skönt att få lite ordning. Även om jag har de två sötaste roomisarna så är de inte riktigt lika måna om ordning och reda som vissa andra i hushållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar