Första Advent igår.

Det innebär att man inte längre måste smygäta pepparkakor utan nu kan göra det öppet för allmänheten utan att skämmas. Att de underbara julstjärnorna som varje år underligt nog har för kort sladd för att passa, ska sättas upp i fönstrena. Att det officiellt är okej att trycka på play-knappen på Christmastime (...Ja, det är ihopskriet även fast det är engelska bara för att visa mitt hat mot särskrivningar i allmänhet(!)) på spotify för första gången. (Till det inofficiella räknas de gånger då jag utan anledning visslat/mummlat/smånynnat eller skrålat julsånger i receptionen på Almirida Bay i somras.) Och sist men inte minst inse hur otroligt lite pengar man INNAN julklappsruschen tagit sin fart.

En fras som "Men du har ju jobbat i ett halvår!" lämpar sig inte här. Innan du ställer den uppenbara följdfrågan varför, föreslår jag att du själv prova att jobba utomlands för någon resebyrå en säsong... Att tjäna pengar är fel ordval att använda.

Idag på ICA-kryddan stod jag och skulle knappa in min kod i kassan. I kassan mittemot hör jag att personen i fråga trycker in sin kod, (ni vet det där gälla pipet arje gång man trycker in knappen) bekräftar köpet och tackar nej till kvittot, EXAKT samtidigt som mig. Snacka om rytm! När jag tittar upp ser jag att tjejen har en EXAKT likadan jacka som mig...

Dagens filosofiska tanke på promenaden från campus till busstationen:

Uttrycket "Snorkallt", kommer det av att det är så kallt ute att snoret i näsan fryser till is...?!

I så fall var det så kallt idag.